Imorgon( 29/7-10)

Får vi nycklarna till vårt nya hus. Vi borde vara överlyckliga just nu och bara älska varandra som allra mest då vi äntligen ska få gemensamt bo. Men nej. Vi tjafsar. Eller rättare sagt så är det jag som tjafsar.Som tex om sådana saker att HAN är väldigt ofta är trött och vill gå och lägga sig 21:20 ....och jag blir irriterad. Jag försöker varje gång att vara en förstående sambo."Visst älskling , gå och lägg dig du" försöker jag med. Men jag menar aldrig det jag säger. Jag försöker mena det jag säger men jag är så in i helvetes irriterad och känner hur det växer inne i bröstet på mig.Som en liten eldboll som bara blir större och större för att till slut bara spricka . Ut kommer elden. Från min mun som en jävla drake. Så känner jag mig.Varför kan jag inte bara acceptera att min stackars HAN är trött och vill sova? samtidigt så tänker jag VEM FAN går och lägger sig så tidigt så ofta och framförallt VARFÖR? MIn fantasi dra iväg och jag börjar genast fundera påom jag har sagt nåt /gjort nåt dumt / har något hänt/ älskar han inte mig/ har han jobbigt på jobbet???!!! jag funderar ut tusen olika anledningar till varför HAN vill sova. Hallååå?!Varför kan jag inte bara tänka, jaha. Han är trött och har jobbat som ett djur sista månaderna med att:1. Renovera mitt radhus .2. Packa in hans hem i ett Shurgardförråd.3. Hjälpa mig att packa mitt skit innan flytten.4. Stå ut med ett nervvrak till sambo som inte riktigt klarar av att flytta utan att få ett nervsammanbrott.Konstigt att han är trött och vill sova, stackars HAN skulle behöva sova ett år...Älskling, förlåt! Hoppas du inte får alltför mycket brännskador. Jävla drakjävel.